Blev lite nervös....

*phu* vi blev lite nervösa här ett tag... Zaga har varit försvunnen i ett par dagar nu, hon har varit ute och tassat efter Tuffzan, kanske... vem vet?!
Hon var i alla fall borta så länge att vår människa började bli riktigt orolig för att även hon tassat iväg hemifrån.

Men ikväll gjorde vår människa en massiv insats i skogen och gick och ropade och skakade på matburken i flera timmar och kan ni tänka er - hon kom hem igen! Oh, så glada vi blev!

I natt kan vår människa sova gott igen, för Zagas skull, men inte för Tuffzan som fortfarande inte kommit hem till oss.

Förresten så ska jag medtassa att vi kommer att lysa med vår frånvaro i några dagar eftersom vår människa ska åka bort några dagar.

Vi ger inte upp...

Dagarna går och går och ingen Tuffza än...

Vår människa säger att det ser mörkt ut, fast vi tycker att det är ljust mest alla dygnets timmar, men det var visst inte det hon menade... vi misstassade när hon sa det. Hon menade att det ser mörkt ut att Tuffza kommer tillbaka igen. Ju längre tiden går dessto mindre chans är det att hon kommer tillbaka till oss igen...*lessen*

Vi saknar henne och hoppas naturligttass att hon ska komma hem igen...

Men vi slutar inte att leta efter henne och vi slutar inte att hoppas...

Än så länge är det pälsvarmt och skönt ute - men det kommer en kall vinter igen...usch, nej det vill vi inte tänka på nu....

Inget hjälper....

usch, jam, så tråkigt vi har det här...*slokar med öronen och svansen*

Tuffzan är fortfarande borta...

Ingenting hjälper, människorna har letat, visslat på det sätt som hon lyssnade på, ställt ut mat, skakat med torrisar och så jam, men hon är fortfarande ute i stora världen... *suck* vi saknar henne jättemycket även att hon mest var i "sitt" rum, men ändå...

I lördags såg minimänniskan, den av hankön, henne och då var hon i vedboden, men sen smet hon ut därifrån genom ett hål nedtill sen är hon försvunnen igen...

Nu är vi bekymrade!!!

Usch, usch vad vi är bekymrade nu!

Tuffzan tassade ut igår eftermiddag och har fortfarande inte kommit hem....*skakar nervöst*

Vår människa har ropat och ropat på henne, men det är ju inte så lätt - hon förstår sej ju inte på det där med sitt namn ordentligt.
Hon har även gått runt i Vårt Område och stora skogen oxå och letat men ingen Tuffza nånstans..

Nu håller vi tassar och morrhår för att hon ska hitta hem till oss igen.

Vi tassar mera en annan dag för vi har inte tid att tassa på bloggen vi måste vara ute och ha ett vakande öga ifall vi får syn på Tuffza så vi kan jama om vilken som är rätta vägen hem..

Nervöst...

*tassen för nosen* idag gjorde jag människan nervös, ígen.
Det var ju så där skönt pälsvarmt väder och människan var hemma på förmiddagen för hon skulle på nån kurs i eftermiddag. Eftersom hon inte är helt frisk så får hon inte jobba hela dagar än. (Det är skönt) tycker vi...;)

Eftersom gula lampan var tänd och den värmde skönt så tyckte hon att stora dörren kunde vara öppen - och då vet ni vad det innetassar... jag passade på att kontrollera altanen.. sen var jag bara tvungen att tassa ner för trappen och känna det gröna stixiga under tassarna oxå.
Sen bar det sej inte bättre än att jag såg nånting som jag bara måste undertassa, och det, och det och så helt plötsligt hade jag tassat iväg en bra bit ifrån huset...

Klockan tickade iväg och människan började att bli lite nervös eftersom hon hade en tid att passa inne i stan så hon började ropa på mej, men eftersom jag är min egen och inte van att lyssna på något namn så förstår jag inte det där riktigt än, ja, att jag ska komma när hon ropar på mej....

Hon vill inte gärna lämna mej ensam ute eftersom de inte vet hur jag ska reagera om inte dörren är öppen och jag blir rädd för något. Jag är ju så räddhågsen av mej, säger människorna, och jam, jag håller med dem! Jag är rädd för det mesta. Jag har ju levt ett hårt liv, men det jamar jag inte om för någon.
Hursom jam så kom jag in i tid, den här gången jamar Tuffzan

Tuffzan

Idag har det varit en sån där skönt pälsvarm dag och Tuffzan tassade sig till att vara ute i det stixiga gröna nästan hela dagen.

Hon till och med busade lite med Trazzel och sprang omkring! Dessutom tassade hon över den grusiga vägen och ner i diket en stund.

Hon var borta så vår minimänniska, han av hankön, blev lite orolig för att hon inte skulle hitta hem igen till hans rum, men till slut kom hon intassande genom altandörren.

Vad glada vi blev då allihop!

Hon var så snabb så vår sekreterare hann inte ut med sin blixtapparat.

Vart är världen på väg????

MJAAAUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hör ni mitt förskräckta jam??

Vet ni vad? *pälsen har rest sig* Våran yngsta minimänniska går ju i skolan och idag har hon varit på studiebesök på ett företag här i staden som gör frisyrer på skällisar. Skällisar är ju såna där konstiga fyrfotingar som inte kan ta tass om sin egen päls som vi katter gör *stolt*.
Jo, där gör dom allt möjligt med skällisarna, klipper klor och olika frisyrer och så där, ja, dom kanske till och med fixar annan färg i pälshåren, vad vet jag.

Vad är det för konstigt med det tänker väl ni nu? ja, jag tassade väl det.
Men nu ska ni få höra - vet ni vad minimänniskan sa när hon kom hem? Jo, DOM GÖR FRISYRER PÅ OSS KATTER OXÅ!!! *fräs och tjock svans*

Nu har världen gått för lång, vi kan fak-tass-tiskt ta hand om vår egen pälsvård! så jam så, att skällisar är dumma det vet ju alla katter.....*svansknyck* hälsar Zaga